Känner att jag är riktigt filosofisk idag, tänker jättemycket få framtiden och det förflutna. Vet inte ens varför. Har tänkt i flera veckor faktiskt, om vad som gör mig till just den jag är idag. Vad jag varit med om i livet och gått igenom så många små "film och bild"-minnen jag har i huvudet. Och vissa saker känns inte alls som att de var längesen, fast, det egentligen var runt 3-4 år sedan. Och efter det får jag nästan panik över att jag aldrig kommer komma tillbaka till den stunden, eller det året, eller den åldern. Det går fort, livet går jäkligt fort. Vill bara inte gå miste om något. Inte ett ögonblick, vill inte heller glömma. Nog därför jag tar så många bilder och filmar så mycket jag bara kan, för att komma ihåg. När jag tänker på att jag snart ska splittras från den klassen jag faktiskt gillat mest, känns det så jävla jobbigt. Snart ska jag börja i gymnasiet och lära känna andra människor. Inte träffa de jag umgås med nu, i alla fall inte lika ofta. Tanken på att mista Bella, Fanny, och faktiskt Hannah är jobbigt. Det finns många andra fler jag inte heller vill dras ifrån, vill frysa tiden.