Efter lunchen, klockan två, var det äntligen dags! Vi fick våra betyg och ställa oss i kö för att springa ut. Vi var den tredje klassen som fick springa ut. Jag kan inte ens förklara hur jag kände minuterna innan vi fick springa ut. Jag hade adrenalin, skakade, grät och skrattade på samma gång. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Dessutom hörde man skriken och skratten från de eleverna som sprang ut innan oss vilket gjorde allt ännu mer känslosamt då man visste att det skulle vara en själv inom några sekunder. När det väl var dags släppte allt och jag bara skrek och sprang! Minns nästan inte ens hur det gick till när jag sprang till scenen där vi sedan fick stå och dansa inför hundratals människor. Var i alla fall världens härligaste känsla och jag kramade om alla mina vänner innan jag sedan gick för att leta upp min familj i havet av människor. Till slut hittade jag mamma, pappa, mormor, Petteri och Sanna som stod där och väntade med min (handgjorda) skylt! Haha! När jag kom dit var jag nära på att gråta och hela jag bara skakade. Förstod knappt vad som hade hänt. I alla fall så tog vi massa bilder och pratade innan jag gick och hämtade Fia för att gå och byta om inför flaket. Dock var det massa problem sen när vi kom ut igen eftersom att vårat flak var det ända av tre som inte hade någon musikanläggning eller flakvärd. Något som vi spederat mycket tid på och lagt ut pengar för så vi förstod inte alls vad felet var! Något som förstörde upplevelsen och stämningen totalt men, vi gjorde det bästa av situationen, tog en av Carros kompisar som var över 25 år, tog med henne på flaket och gjorde det bästa av situtionen utan musik. Blev riktigt kul ändå men önskar verkligen att vi hade fått musiken som vi betalade för. Riktigt synd. Efter flaket åkte jag och Fia hem till henne för hennes mottagning. Vi duschade snabbt och gjorde oss i ordning och sedan kom hennes gäster. Vi snackade, åt god mat och drack lite också. Det var meningen att jag och Fia + tjejerna i klassen skulle gå ut och klubba efter detta men jag kände att jag verkligen inte orkade. Satt nästan och sov klockan nio och då kände jag bara NEJ, jag vill inte. Då kom Ingalill och hämtade mig direkt efter jobbet istället och jag åkte hem och sov. Lånade bilder igen: