Satt nyss och tänkte på det här med vänner. Hur de kommer och går och vissa som "består" (hehe catchigt va?). Jag är en person som hatar förändringar, och något jag hatar mer är när vänner försvinner. Jag var riktigt nära med några personer i somras, som knappt finns i mitt liv längre. Det är synd tycker jag, och jag saknar dom. Men sen kom jag på, att det finns en person som får det att kännas mycket bättre. Någon som jag hoppas kommer bestå väldigt länge eftersom att vi passar så pass bra ihop och alltid har kul! Det är Fia. Tänk egentligen hur nära vi kommit sen vi började skolan, alla trodde ju att vi redan kände varandra när vi började, eftersom att vi pratade så pass mycket. Jag skrattar alltid med dig och känner att jag faktiskt kan prata med dig om precis allt, för du dömmer inte. Oftast håller du bara med och berättar om något liknande som har hänt dig. Det känns verkligen som att jag har börjat få en ny bästa vän! Jag har redan fått så många fina minnen med dig, och hoppas verkligen på fler! ♥

Idag har varit en depp dag. Och den blev ännu mer depp när jag fick reda på att någon nära mitt hjärta har dött. Det här kommer säkert låta konstigt och sådär, men berättar ändå. Vissa av er har nog hört talas om Shaytards. Det är en familj på youtube som lägger upp vloggar varje dag, och har gjort det i snart tre år. Jag har följt dom ända sen starten. När man följer en familj varje dag i tre år, blir det lite som en andra familj. Som att man känner dem. Dock har jag inte varit inne på youtube-kontot där jag prenumererar på deras kanal på någon vecka eller två, och har då missat att deras hund, Malachi, har dött. Jag grät under hela videon och det känns som att en egen familjemedlem har dött. Vill bara ge detta lite uppmmärksamhet eftersom att de betyder så pass mycket för mig. Så... Vila i frid Malachi! ♥

Hjälp till att göra världen bättre ♥

Något av det värsta jag vet, är mobbning. Alla har säkert varit med om det någon gång, kanske inte varje dag, eller upprepande gånger. Men alla har säkert varit med om någon sorts kränkning, fysiskt eller psykiskt. Jag kan ärligt talat inte ens förstå, hur vissa kan vara så jävla elaka. Jag blir så ARG. Vem säger att någon är annorlunda? Vem säger att man får hacka på och kränka en annan människa? Att det finns barn som tar livet av sig på grund av mobbning är det värsta, att någon kan må så dåligt, känna sig så hatad, att den inte vill leva längre. Hur kan det gå så långt? Varför ska det vara så jävla svårt för vissa människor att bara sluta kränka andra, för att höja sig själva. Ska man inte höja varandra i stället? Få varandra att må bättre? Ååååh, blir så frustrerad! Alla är lika mycket värda! Nu hjälps vi åt och stoppar mobbningen!?

Någon av er kanske har sett och hört något om en "Ben Breedlove" på youtube, och inte alls fattat vem han var eller varför har har rört så många människor. Kan i alla fall förklara varför har rört mig så mycket. Ben var en helt vanlig kille som föddes 1993, höll till på youtube, antingen på en kanal som hette OurAdvice4You eller hans helt egen som hette BreedloveTV. Grejen han och hans vänner höll på med var att ge ut råd till ungdomar, om kärlek och livet osv. Jag hade följt honom ända sen OurAdvice4You, och jag har alltid tyckt att han verkat vara en väldigt mogen och trevlig kille! En sån som man nästan lär känna genom videorna. Visst låter han som en helt normal kille? Men, när han var liten fick de reda på att han hade ett hjärtfel, ett riktigt allvarligt hjärtfel. Första gången han höll på att dö var han fyra år gammal. Tills i sommar hade hade varit nära döden tre gånger & opererat in en peacemaker. Den sista gången var det riktigt riktigt nära att de förlorade honom, men han klarade sig. För ca. en vecka sen loggade jag in på youtube som vanligt och kollade om några jag följer lagt ut nya videor, då jag ser att Meganheartsmakeup (hans riktiga vän som jag också följer), lagt ut en video där det står "In Loving Memory of Ben Breedlove", jag förstår först inte vad meningen betyder, men så klickar jag snabbt upp den, och det jag trodde var sant. Den 25 December (Christmas Day), dog Ben. Hon berättade också att dagen efter hans död, hittade man två videor han hade lagt upp på youtube, som ingen visste om. Där han förklarar sin syn på sitt liv, och de gånger han varit nära på att dö. Det han såg när han höll på att dö. Lägger in del ett av videorna:

Känner att jag behöver en ny stil. En personlig stil. Jag har varit likdan sen jag var sex år gammal, och jag har alltid haft på mig vad alla andra haft på sig. Jag har aldrig tänkt på vad jag vill ha, vad jag tycker är snyggt. Jag har aldrig heller riktigt haft en stil. Jag vill vara unik, speciell, att människor ska tänka "Hon bryr sig verkligen inte om vad andra tycker!", eftersom att det är precis det jag gjort hela mitt liv, brytt mig om vad andra ska tycka och tänka. Jag vill nå den punkten då jag faktiskt är helt nöjd med mig själv, och skiter fullständigt i vad andra säger om hur jag är. Dessutom tror jag knappast att de människorna jag umgås med eller tycker om, kommer bry sig om det, eller sluta vara med mig berode på hur jag klär mig, sminkar mig eller vad lyssnar på för musik t.ex. vi är mognare än så nu, eller hur? Har i alla fall suttit och letat kläder på nätet i typ två timmar nu, blev kläder för ca. 20,000 HAHA! Jag kan ju drömma och glömma! Men kul att titta på kläder i alla fall! Nu ska jag gå och lägga mig, upp tidigt imorgon. ♥

Hej hörrni, sitter och tänker faktiiiskt. En av mina vänner sa något till mig häromdan, som gjorde mig lite chockad. Eller chockad och chockad. Kan väl förklara. Han sa till mig, att människor han känner nu, kände mig när jag var yngre. De hade tydligen sagt att jag är störd som fan. Självklart gjorde det mig ledsen, men när jag fick reda på att det var människor som jag faktiskt inte ens umgicks med eller i över huvud taget kände, som sagt de sakerna, började jag undra "Är jag så jävla störd?". Jag menar, jag har alltid haft problem med att vissa människor inte gillar mig, eller har retat mig. Och jag har aldrig riktigt förstått.. varför? Liksom. Men är jag så konstig att människor runt omkring mig som jag inte ens känner till och med tycker det. Jag har alltid trott att personer som har retat mig, har gjort det bara "för att". Liksom bara ha någon att picka på. Men nu sitter jag och försöker gräva djupt för att förstå varför, för att jag är elak? för att jag är töntig? för att jag är annorlunda på något sätt? Om jag skulle vara så "störd", varför skulle mina helt "normala" vänner vilja vara med mig då? Äh skit it, är bara så förvirrad just nu, orkar inte ens tänka på det mer. Jag är bara mig själv, orkar inte låtsas vara någon jag inte är.

Sitter och tänker på låtar som betyder något, som man har ett minne fäst vid. Jag har några sådana. Tänkte dela med mig av några. 

Simple Plan - Grow Up

Hade "Scooby Doo" skivan när jag var runt nio, och jag kände mig så tuff för att jag lyssnade på den här låten, och den här sortens musik. Kommer särskilt ihåg när vi hade sommarställe på Blidö, och jag hade på skivan i bilen, rutan nervevad och blåsten i håret. Bra minne det :)

Hilary Duff - Now You Know

Thailand när jag var tio år. Vi hade varit runt en vecka på ett hotell, där jag tog hand om en kull valpar som alla andra hatade. I Thailand är det hund man blir om man varit elak som människa, därför behandlar alla dom som smuts. Jag gav dom mat varje dag, döpte dom. Blev helt fäst helt enkelt. Sen fick jag reda på att vi skulle vidare till en annan stad, och jag lyssnade på den ända sorgliga låten jag hade på min freestyle. Den här. Tar mig tillbaka till då jag satt och grät med hundarna i famnen.

Gemini - Mio min Mio

Var väl cirka fem år när jag hörde den för första gången, min mamma hade haft Mio min Mio som "tema" på sitt dagis, och tog med sig kasettbandet hem till oss. Och hon satte på den i köket, och jag satt på en stol och bara lyssnade. Kommer ihåg att jag tyckte den var så vacker, haha! Tar upp barnminnen!

Nelly Furtado - I'm like a bird

Såg musikvideon första gången på tv, och jag tyckte att Nelly var så lik min syster att jag verkligen trodde att det var hon! Gick typ runt till alla och sa att min syster sjöng på tvn, hah!

Adam Tensta - My Cool

Får mig att tänka tillbaka på när Ludvig var liten, bara tre år. Det här var hans favoritlåt och han stod och vickade på höfterna framför tvn och sjöng låtsas-engelska, sötnöt!

EMD - Alone

Allt jag kan säga om den här.. är tiderna med Hannah. Tokio Hotel får mig också att tänka på henne. Men den här kom bara upp i huvudet. Hon och jag skulle alltid sitta och sjunga med, jag skulle sjunga Mathias del, och hon skulle sjunga Dannys, sen skulle båda sjunga Eriks.

Simple Plan - Untitled

Får mig att tänka på Patricia, min första vän i Enskede. Hon och jag var värsta Simple Plan & Amy Diamond-fansen i fjärde klass, haha! Så de flesta Simple Plan låtarna får mig att tänka på henne, men det här var hennes favorit, därför hamnar den här.

George Shaid - Jag tror jag är kär

Min och underbara Steffis låt, vi båda satt och drömde om hur snygg han som sjöng borde vara eftersom att han hade så snygg röst. Så sökte vi på google, och.. blev lite smått besvikna.. hahah!

Mary-Kate & Ashley Olsen - I am the cute one

Åååh, Bella minns du? I do ;) Och btw, I am the cute one :P<3

Airplanes - B.o.B ft. Hayley Williams

En väldigt viktig låt för mig. Kan inte höra den utan att tänka på Fanny, och hur tacksam jag är för att jag har kvar henne.

När människor frågar mig vad jag vill bli i framtiden. Vad mitt yrke ska vara osv. Vet jag inte alls vad jag ska svara. Har ingen aning. Så jag svarar alltid "Något inom media", eftersom att det är det jag är intresserad av. Men nu sitter jag här hemma och tittar på Animal Planet. Och så kom jag på ett jobb som skulle passa mig jättebra. Har ni någonsin sett Animal Planets trailers för olika program och varför djur är så viktiga osv? Det skulle jag kunna tänka mig. Tycker alltid att de är så fina, och de får en att inse hur vacker naturen är och hur viktiga djur är i våra liv. Låter corny, men det är i alla fall så jag tänker varje gång jag ser en.

Hittade tyvärr ingen trailer från Animal Planet på youtube, men en med liknande "bilder":

De flesta av er har väl vid det här laget hört talas om Rebecca Black och Friday. Och de flesta av er hatar väl den också? "Hon kan inte sjunga", "Låten är så jävla dålig" osv osv. Jag såg nyss Friday Acoustic, där hon stod och sjöng inför människor. Och jag kan faktiskt inte längre hålla med om att hon sjunger dåligt. Hon sjunger bannimej mycket bättre än mig och hon verkar jättetrevlig och söt. Fattar egentligen inte varför alla människor är så jävla hatiska nu för tiden. Sitter och hotar och är otrevliga i kommentarer, fast de inte ens känner personen. Jag förstår varför människor skriver att de inte gillar låten, jag menar det är ju det kommentarerna är till för, säga vad man tycker. Men att hoppa på henne är ju bara onödigt? Jag tycker inte heller att låten är bra, om det är hon eller någon annan som skrivit låten struntar jag totalt i, jag tycker ändå att texten suger. MEN, för det hatar jag inte på henne, eller hur? Känner bara sån medkänsla till den här tjejen som får miljoner hatkommentarer varje dag, om hur dålig hon är. När började människor bli så elaka? Klicka HÄR för att komma till klippet jag såg. Är hon verkligen så hemsk?

Det här blir ett klurit inlägg att skriva. Vet inte varför jag kände för att skriva det just nu, idag, den här månaden. Kanske för att jag nyss pratade med henne på msn, och sedan började tänka. Jag tänker i alla fall försöka skriva det så människor förstår. För jag tror faktiskt inte att människor kan förstå vad jag och Hannah hade... har.

Människor frågar mig "Vad är så speciellt med Hannah?", "Varför har du så svårt att släppa henne?" och jag kan aldrig riktigt svara. Men, jag vet att jag och Hannah har varit med om så otroligt mycket tillsammans. Första bandförälskelsen, första kyssen, första strulet, första pojkvännen, första hjärtekrossningen, första mensen, puberteten.. Ja.. nästan allting. 

Jag träffade Hannah i femte klass faktiskt, pratade med henne en gång, hon stod på skolgården och körde någon lek med massor av andra barn. Och jag frågade om jag fick vara med. Då och då under leken pratade vi med varandra, och en sak som jag snappade upp var när hon sa att hon hade varit magsjuk den senaste veckan, och om jag ska vara ärlig blev jag smått äcklad av henne efter det haha! Tlls jag började prata med henne igen, såklart. Nu, det här kommer inte Hannah ihåg själv, för hon har förnekat det varje gång jag tagit upp det och sagt "Nej! Jag har aldrig varit magsjuk". Men jag minns så väl att hon sa det. Tiden gick och jag pratade inte alls med henne det året, tills i slutet av femman, då vi fick reda på vilka klasser vi skulle få i sexan, kommer ihåg att alla stod i korridoren och kollade på papprerna. Några glada skrik och några ledsna skrik, ett ledset skrik var från mig eftersom att Isabelle, hade kommit i en annan klass än jag. Påväg hem, ut genom korridoren, gick Hannah samtidigt. Jag berättade att vi hade kommit i samma klass och hon sa att hon också hade sett det. Vi pratade hela vägen ner och hon berättade att hon hade fått en hund, bara två veckor tidigare eller något sådant, och att hon skulle hem och gå ut med henne. Sedan frågade hon mig om jag ville följa med, och det ville jag. Kommer ihåg att jag var livrädd för lilla Alice, den första gången jag träffade henne. Men hon bara viftade på svansen och slickade mig på händerna. Sedan gick vi omkring nedanför henne, gick lite runt konsumaffären och pratade. Tänk att det var starten på en riktigt bra vänskap. Hannah och jag såg inte varandra på hela sommarlovet, men när sjätte klass började. Blev vi som siamesiska tvillingar, vi gjorde allt tillsammans, vare sig om det var att spela fotboll på Enskede IP, till att vara i stallet där Hannah red, eller bara satt hemma i hennes soffa, tog det lugnt och sjöng singstar. Jag har så otroligt många bra minnen med henne, och jag kan bara inte se henne utanför mitt liv. Jag skulle inte ens kunna skriva ner 1/7 av allt vi gjort under de ca. 4 år jag känt henne. Ni kanske fortfarande inte förstår, varför jag inte kan släppa henne, fast jag kan vara så fruktansvärt arg och irriterad på henne. Jo, för att djupt inne, är hon inte min vän, utan min syster. 

Ni glömmer väl inte Earth Hour på Lördag! Klockan 20:30 släcker i alla fall jag ljuset!

Nu när jag hörde om Japan, blev jag så ledsen. Människor dör, djur dör, allt förstörs. Känns som att hela Jorden bara faller ihop, jordbävningar hit och tsunamis dit! Visst. Det finns mycket saker som bara sker, men när katastrofer som dessa händer, börjar jag tänka på vår älskade Jorden. Vi har bara en Jord, vi måste ta hand om den, och alla runt omkring oss. Eller hur?