So far away from where you are
These miles have torn us worlds apart
And I miss you, yeah I miss you

So far away from where you are
Im standing underneath the stars
And I wish you were here

I miss the years that were erased
I miss the way the sunshine would light up your face
I miss all the little things
I never thought that theyd mean everything to me
Yeah I miss you
And I wish you were here

I feel the beating of your heart
I see the shadows of your face
Just know that wherever you are
Yeah, I miss you
And I wish you were here

I miss the years that were erased
I miss the way the sunshine would light up your face
I miss all the little things
I never thought that theyd mean everything to me
Yeah I miss you
And I wish you were here

So far away from where you are
These miles have torn us worlds apart
And I miss you, yeah I miss you
And I wish you were here

Nu när jag tänker tillbaka, allt var bara fejk för din del.
Du berättade inte för någon om mig, nu vågade inte
säga vem du var med till nån som ringde. Allt blev
klart nu, kan inte fatta att jag gick på det från första
början. Jag är nästan glad över det som hände.

Tänk att glada minnen kan få en att må så dåligt.

Jag är orolig för dig. Det känns konstigt att du plötsligt är såhär. Att du snackar om
ångest och smärta. Du var alltid en sån positiv kille, min bästavän. Du var den som
stöttade mig och var med mig från sexårs till trean. Du lärde mig spela fotboll, bandy,
basket och att stå i mål, och jag lärde dig gå på styltor, haha. Minns du det? Hur glad
du var? Hur glad jag var över att jag hade dig? Varför skulle du bli såhär? Jag pratar
inte om att du är homosexuell, det fattade jag ju till och med då ;). Men att du är "emo",
att du skadar dig själv för att "må bra", snackar om självmord och umgås med andra
så kallade "emosar". Jag menar, när jag ser bilden här ovan går mina ögon direkt till
din arm. Börjar nästan gråta, jag blir så ledsen när jag ser att du skadar sig själv.
Jag menar, vad hände med den glada, roliga Rikard med lockigt brunt hår och alldeles
för små bamsetröjor? Han var min bästavän i alla fall, nu är du någon annan.
Det konstiga är, sist jag såg dig var i hissen när jag skulle till Hannah, då såg du precis
likadan ut, och nu, poff. Du är borta. Jag hoppas med hela mitt hjärta att du blir
bättre, och tar tag i dina problem. För jag lider av att se dig såhär, det är som att
gå omkring och vänta på en bomb som kommer sprängas. Alltså att du tar livet av dig.
Och jag kommer inte klara det.

Haha, kommer du ihåg när vi två var med i "På Kulan" med Aurora?
"Apanlapan sova över!"

Haha! Om ni läste min förra blogg som jag hade kanske ni
kommer ihåg att jag la upp bilder från första gången jag va
i London, kommer ihåg hur glad jag va. Om ni undrar hur jag hitta
dom va för att jag läste igenom hela gamla bloggen, både härliga
och jobbiga minnen. Som när Ludde ljög för första gången, eller
när Hannah & Bella sa att de ville vara med varandra utan mig, när
jag och Fabbe gjorde slut. Eller när jag och Mira var på Grönan! :D
Kroatien sommarlovet 2008 och massa The Sims 2 grejer :P!
Jättekul att läsa igenom gamla grejer, därför tycker jag att
alla borde blogga xD eller nästan i alla fall. Man minns så mkt.

Sa att jag skulle lägga mig, men kolla igenom min bloggs arkiv lite istället,
så satt jag och funderade lite. Är inte vänner det viktigaste som finns?
När jag ser tillbaka på de här bilderna känner jag verkligen mig lyckligt lottad som
 har mina vänner. Jag menar, till exempel på den här bilden, är inte det där lycka?
Jag brukar inte gilla bilder på mig där jag ler eller skrattar, eftersom att jag oftast
ser rätt dum ut, haha! Men den här gillar jag verkligen, jag ser att jag är glad på
den, att jag har kul med mina vänner. De får mig att må bra. Därför är det så
jäkla viktigt med vänner enligt mig. Något av det viktigaste i mitt liv i alla fall.

Omg, tycker att Dakota Fanning och hennes lillasyster Elle var
sjukt söta när de var små (de är ju söta nu också!),
men det jag menar, de hade jätteblont hår och har såå blåa
ögon. Håller ni inte med?

Dakota

Elle



Ni borde också spana in deras filmer, de är verkligen
skitbra skådespelerskor, haha! XD Gör det :o

Glöm inte att släcka lamporna ikväll mellan 20:30 - 21:30!

Själv så stannar datorn och tv:n på här hemma, annars dör man av tristess!

Jag ler inte ofta här på bloggen? Eller hur?

Kanske för att jag inte tycker om mitt leende, det är också något
jag blivit lite småretad för under min uppväxt, att jag har stora
framtänder och att man ser mycket av mitt tandkött när jag ler.
Jag menar, det är konstigt att människor har en bild av vad som
ser rätt ut och inte, att man inte ska visa tandköttet när man ler
och ha någon speciell tandstorlek, thaha? Håller ni inte med,
och så är det ju i princip med allt. Jag förstår inte varför människor
nämner det i över huvud taget. Vad gör det för skillnad på mitt
utseende om de säger "Oj! Man ser verkligen mycket av ditt tand-
kött när du ler! Gud va konstigt!", ska jag svara "Okej, det ska jag
ändra på", eller vad vill de att jag ska svara? Deras kommentar
ändrar ingenting, förutom att man blir lite osäkrare med sig själv.
Och när man tillexempel har rynkor, finnar eller födelsemärken,
så säger någon: "Vad är det där?", eller något liknande, jag menar
de ser ju vad det är, så vad är meningen med att fråga, är det
bara för att retas eller vad? Visst, om småbarn frågar är det ju
okej, de är ju små, men när någon i min ålder eller en vuxen människa
frågar något sådant blir jag bara irriterad. Typ "JA! Det är en finne!
Är de det du vill ha fram eller!?", haha! Är det bara jag som stör mig på detta eller?

(Vet inte varför jag skrev detta inlägget, ingen har sagt så till mig på länge,
men kollade mig lite i spegeln och log, då kom jag bara på det)

Brittany Murphy

Brittany Murphy dog tidigt på söndagsmorgonen klockan 8 lokal tid,
hennes mamma hittade henne medvetslös i duschen. Brittany hade fått
hjärtstillestånd. Räddningstjänsten började hjärt och lungräddning så
fort de kom fram till bostaden. Hon svarade inte på behandlingen, så
de tog henne till sjukhuset. Där hon dödsförklarades hon klockan 10:04.
De har inte sagt något om dödsförklaringen än. Hon blev 32 år gammal.

R.I.P Brittany Murphy ♥

Uptown Girls trailer


(BTW! Mitt 1000 inlägg!)

Har ni någonsin haft så goda vänner ni tappat kontakten med?
Vissa kanske är jätte goda vänner, men inte hörs, eller så kanske
ni helt har tappat det. Alla minnen, alla år? Det har jag i alla fall..


MATILDA:

Matilda Föhrer, tror inte du vet hur länge vi har kännt varandra, i alla
fall tror jag inte att du minns. 12 år det här året. Känns som igår jag såg
dig med tummen i munnen och en stor älg som snutte. Brunt hår och stora
bruna ögon. Några av de bästa minnena från dagis, har jag på grund av dig.
Även om vi inte var så mycket med varandra i skolan, så visste jag att du
fortfarande var min vän. Jag hoppades i alla fall, när jag bytte skola hördes
vi inte på jättelänge, tills en dag för typ 2 år sen när hittade mig på
playahead, haha! Vi bestämde oss för att träffas, och jag var så lycklig,
de dagarna vi träffades, för ca. ett år sen nu. Men, efter ett tag insåg
vi att vi var för olika? Och du verkade inte tycka att det räckte, så vi
slutade ses. Är det så det alltid kommer vara? Tönten & Matilda.
Man får väl stå ut, men så du vet så kommer du alltid vara min
bästa barndomsvän, Matilda "Tilda" Föhrer <3



LINN:

Som sagt, lika som Matilda, 12 år. Du är något av det bästa
som hänt mig, har inte ens ord för det. Underbara fina Linn,
du och Rikard, va de ända som inte tveka över att vara med
mig i skolan, när Pim kom och skulle få mig utanför, det är
jag så tacksam för, du har ställt upp för mig, i vått och torrt,
det var så svårt att lämna dig i 4an, även om vi träffas någon
gång ibland är det inte tillräckligt, enligt mig. Det är så synd.
Kan berätta precis allt för dig, det är så jag känner, och när
man inte träffar varandra på länge blir det tillslut stelt, och
jag vill inte att det ska hända! Du är för värdefull för att förlora.
Älskar dig Linn Fredriksson <3  



RIKARD:

Vi har otroligt många minnen, du var den som fick mig att
vilja gå till skolan, du lärde mig det mesta, som en storebror,
du lärde mig fotboll, du lärde mig bandy, haha, kommer ihåg
att jag var så glad för att jag lärde dig en sak för en gångs
skull, haha, styltor, så blev du bättre än mig och jag blev sur.
Och gud, du räddade mig från jordgetingarna, du skrek
att jag skulle springa därifrån, så det gjorde jag, och tack
vare dig fick jag två stick, och du typ 20000, vi har inte
träffats och gjort något sen jag slutade i 3an. Vi har bara
träffats i trapphuset när jag ska till Hannah. Och jag är så
ledsen för allt jag sagt till dig nu för tiden, jag visste ju inte
alls hur läget va, och det är svårt att inse fast jag ändå
alltid faktiskt vetat det inombords. Du måste bara ge mig
en chans utan att tro att jag inte bryr mig, för det gör jag.
Jag har varit så otroligt orolig för dig, det känns helt hemskt
att du gör så mot dig själv, och att jag inte kan göra något åt det!
Så vill bara säga att jag är så ledsen!
Och du kommer vara min bästavän föralltid <3

EMMA:

Du är också en gammal barndomsvän,
du var den som man alltid hade roligt med, kommer ihåg
en gång på sommarlovet när vi var ca. 5 år gamla, innan
vi skulle börja i olika skolor i sexårs. Så sov vi över hos varandra
3 dagar i rad, och vi hade så kul! Första natten sov vi hos mig, och
vi satt och lekte med lego hela kvällen, och andra så sov vi hos dig
och vi sprang omkring i er lägenhet och tog din mammas smink,
sen tog vi av oss kläderna och ritade med hennes läppstift överallt :P
Och jag var jätterädd för att sova hemma hos dig, sen tredje så
var vi först på BR leksaker eller något sånt. Synd att vi inte träffats
på flera år, senast jag såg dig var det i någon affär mamma ville gå
in i, så var du också där inne med din mamma. Allt va så chockerande
och skumt så vi sa ingenting till varandra. Bara stod och tittade när
våra mammor snacka. Haha.
Saknar dig.

Hej, som alla jag känner vet, så har jag en otrolig kräkfobi.
Emetophobia är det engelska ordet för fobin. Här kommer
lite info om det. 

We all know it’s not nice to vomit, but for people who suffer from
 emetophobia it’s much more than “not nice”.  In fact it’s horrifying to say the least,
 it’s like being scared of spiders, and then having a giant tarantula crawl over your
face (but much worse).  Your not always in danger of running into spiders, you
 can a least control it to some degree, by avoiding cold and damp places or
sealing a room then completely cleaning it so you know it’s spider free. 
But with vomiting, you can’t control it, anytime, anywhere, it can happen,
all you can do is reduce the risks.

Many people with this phobia wouldn’t even pick up a book with a title like this,
 I know I wouldn’t have, because even the title strikes a jolt in the old stomach.
 “Avoid anything to do with it”, that was my motto, but I found it ever increasingly
 harder to steer clear of, TV, going shopping, traveling, there was just too
 much of it around. The only way to avoid it was to go out as little as possible.
 don’t drink alcohol, don’t travel, and last but by far the least, don’t EAT.

This phobia has a tendency to get worse the longer you have it, but on
 a lighter note, people who suffer from this tend not to vomit very often,
sometimes many years.  This is because the person with this fear is generally
 careful with what is eaten, and is very hygienic.

It’s not like any other phobia, such as Arachnophobia, it consumes you day
 by day, stopping you from living a normal life, it IS more serious than people think.

Som sagt, det är mycket allvarligare än vad människor tror, och det jobbigaste
med att ha den här fobin, är att oftast skrattar bara människor åt det. Som när
jag börjar gråta eller springa eller skrika, för att någon spottade, och att det
såg ut som att de skulle spy? Eller att jag inte vill se vissa scener i filmer,
för att de spyr. Eller att jag skriker och slåss osv. När någon gör kräkljud
bakom mig? Jag menar, ingen verkar fatta hur man verkligen känner, om
jag skulle skratta åt någon som tex. var rädd för spindlar, skulle den personen
nog bli arg? Men vad tror de jag känner, när någon gör min fobi till något kul?

Det finns olika sorters kräkfobier, jag har typ allt?
Se, höra, känna lukten, göra det, se människor göra det, va nära människor
som mår illa, äta viss mat, etc.

Skulle inte heller klara av att fösöka fixa det här, att gå till nått ställe där
jag får göra allt det där, se på det, höra ljud, filmer osv.

Aja, det jag ville fråga är:
Är det någon annan som har den här fobin?
Och då menar jag inte att man bara tycker det är äckligt,
för de gör ju alla, utan verkligen är vettskrämd för det?

* 23 Augusti 1970 - † 31 Oktober 1993

Stand By Me - Ben E. King