Hej, efter en dag av tänkade och stöttande vänner mår jag faktiskt
bra :) Känns som att jag borde vara ledsen.. Men.. aa.. Jag är inte det.
Jag menar, allt händer av en anledning, det är bara att acceptera det
och gå vidare. Det som gör mig ledsen är att det gjordes på fel sätt,
och att allt jag byggt upp för att vara. Alltså mig själv, (vilket har varit
väldigt svårt för mig sen jag var liten) är borta. Nu känns det som att
jag måste vara någon annan för att bli omtyckt. Så har det alltid varit.
Jag har verkligen jobbat för att vara mig själv nu på sista tiden, men
nu har jag bara fått skiten kastad i ansiktet igen. Tillbaka på ruta ett..