Jag och Fanny var och satte upp lappar runt Hammarbyhöjden idag, hon vet hur det känns när ens katt är borta. Hennes katt Nala var borta i tio dagar för något år sedan, som tur va var hon i livet i alla fall, dock hade hon ett stort jack i armhålan efter halsbandet som hon försökt ta av sig. När jag tänker på det driftar mina tankar iväg till Felix.. Var är han? Hur mår han? Lever han? Kommer jag få se honom igen? Var jag än är, ser jag hans ansikte. Kan inte tänka på något annat. Känner mig olycklig hela tiden, har försökt låta bli att gråta någon annan stans än hemma. Men idag gick det inte, började gråta i skolan och i pappas kompis bil när jag åkte med ner till båtklubben idag för att tänka på annat. Dessutom är jag så jävla arg hela tiden, på allt. Om min granne som tjatat om att få ta med honom när hon flyttar, som nu har flyttat, har tagit med honom. Ingalill säger att hon är helt säker på det. Om det nu stämmer förstår jag inte hur man kan göra så. Bara ta någon annans familjemedlem för att man vill ha den själv. En del av mig vill dock att hon har honom, då vet jag i alla fall att han lever och förmodligen mår bra. Annars kan han vara död. Jag är så orolig.

Don't take it away from me
Don't take away the one love that matters
Your all I have, you're my family.