Usch.. igår hade jag en riktigt dålig dag. Började känna mig sjuk runt halv tio-tiden i skolan när vi satt och läste på svenskan. Jag blev yr och lite smått illamående, så skakade jag. Men försökte glömma bort det, dessutom hade vi ju Nationella i Fysik igår (igen), då vi skulle laborera. Gick faktiskt bra. I alla fall, när jag kom hem låg jag i soffan och typ halvsov till middagen. Efter det drog packade jag min väska och jag och Petteri drog iväg på hockey. Riktigt kul när det var i Globen och allt. Emma & Fanny messade om att göra något efter, men eftersom att jag redan kände mig så sjuk orkade jag inte göra något alls efter det. Petteri skjutsade hem mig till pappa och hade en normal kväll.. tills Ingalill spydde. Vet inte varför eller något, men hon hade kommit hem från London typ en timme innan jag kom, och hon var väl ledsen och sådär. Jag skulle ut och hämta väskan i hallen, då blev jag jätterädd för att det var helt mörkt i hela lägenheten, men ändå satt Ingalill upp i soffan. Då sa jag "Ojj! Hjälp va du skräms" men hon sa fortfarande inget, så skojade jag lite "Förstår varför pappa blev så rädd förut" (En annan gång då hon skrämt pappa på ungefär samma sätt). Hon sa fortfarande inget, utan reste sig upp och gick mot mig, när hon kom närmare började hon peka mot munnen och göra ett ljud som att hon behöve "gå förbi" mig. Jag som har världens kräkfobi förstod inom en typ halv sekund vafan hon menade, så jag reste mig upp och sprang in i rummet, satte musik och typ massa andra saker på högsta volym i mitt rum. Efter det kände jag hur jag började få panik. Så jag försökte andas, satte mig ner och andades ut och in, tillslut gick det så fort att jag knappt kunde andas alls. Då öppnar Ingalill dörren och säger att "Det var inte så farligt, jag mår bra nu", då fattar jag ju att hon faktiskt spytt, och då får jag ännu mer panik och jag känner att tårarna börjar komma, då ska hon försås börja med "Men gumman, det är okej" Så börjar hon komma mot mig, då får jag ju totalt spel och säger att hon ska gå därifrån. Tillslut gör hon det, och det tog ca. en timme för mig att lugna ner mig. Ett tag höll jag på och svimma för att jag var så rädd. Och jag behövde bara någon att prata med, någon som vet. Men mamma svarade inte på sms, så kunde inte ringa henne eftersom att hon säkert sover. Alla kompisar bara garvade eller tog mig inte seriöst. Till slut blev jag så desperat av att bli nerlugnad, så jag skrev till någon random kvinna i min River Phoenix grupp, skönt nog tog hon mig seröst och försökte lugna ner mig. Hon sa att jag borde gå och väcka min pappa, men jag vågade inte eftersom att jag måste gå förbi ingalill och jag hade ingen aning om hur hon mådde nu. Men till slut tog jag mod till mig och gick till pappa, ingalill låg och sov på soffan. Pappa fick mig att sluta hyperventilera och lägga mig i sängen. Så somnade tillslut brevid Felix i sängen och med en film på. Nu har jag inte sett ingalill än, men förhoppningsvis mår hon bra. Puss..