Jag har beslutat mig för att inte döma människor längre. Många människor kan man döma innan man ens känner dom, jag har blivit det med. Gick nyss av tunnelbanan, och lärt mig något bara av den turen. Vid någon station kom två människor in, trasiga smutsiga kläder och ovårdade. En kvinna och en man. Jag tänkte på direkten "pundare", eftersom att de såg så ut. Men de satte sig precis framför mig, och under turen såg jag att de inte alls verkade påverkade av något. Kvinnan höll om mannen (som stod upp brevid henne som vad sittandes) mestadels av tiden, och han stod och strök henne om håret och kinden hela tiden. Så log de lite smått mot varandra. Mannen hjälpte till och med en annan kvinna som tappade ut halva väskan på golvet, som verkade få ungefär samma reaktion som jag först när jag såg dom. De verkade inte alls hemska, faktiskt väldigt trevliga och snälla människor. Då tänkte jag "vilken rätt har jag att döma dom när jag inte känner dom eller vet vad de har gått igenom?" de kanske bara har haft en väldans otur i livet och är hemlösa. Allt de har kanske är varandra. Jag log mot kvinnan flera gånger som log tillbaka. Jag ska aldrig döma någon sådär igen.