Ligger här och tänker på en sak. Tittar på Ed Sheeran videorna jag spelade in på hans spelning, och tänkte på hur roligt det kommer vara när jag är äldre, att tänka tillbaka på att jag faktiskt smög in på en klubb där man behövde vara 18. Då kom jag in på en helt annan grej, jag är snart 18 år. ARTON. Vuxen. Bara 511 dagar kvar om man ska vara exakt. Vad händer sen liksom? Ska jag bara vara vuxen helt plötsligt. Det är ändå rätt chill att vara under 18 om man tänker efter, man behöver inte betala tandläkarn till exempel. Inte ta så mycket ansvar. Snart är jag vuxen och då är jag kind of on my own. Skaffa jobb och lägenhet, bygga ett eget liv. Kommer jag tänka tillbaka på tiden då jag va omyndig när jag är äldre tror ni? Och knappt komma ihåg hur det kändes, så som det är nu. Skratta åt tanken att jag inte kunde göra vissa saker? Man är bara barn en gång, och för mig är den tiden snart slut. Lite sorgligt egentligen. Okej nu låter det som att det är imorgon jag blir arton, men faktiskt, tiden går bara fortare och fortare varje dag som går enligt mig. Jag menar, snart har jag gått ett år på gymnaset, och det känns som om det var igår jag gick in genom dörrarna första skoldagen. Läskigt egentligen. Snart är jag väl pensionär också. Jag vill nästan inte bli vuxen. Är det konstigt att jag känner så?
Så, nu har ni fått en bit av filosofiska Ebba för idag, nu ska jag hoppa in i duschen. PUSS