Hejsvejs på er! 
Som vissa av er vet, var jag på One Direction konsert i onsdags. Det har tagit några dagar för att få det hela att sjunka in, men jag känner att jag faktiskt kan skriva om det nu. Det var helt otroligt! Nog en av de mest lyckliga stunder i mitt liv. Jag tänker berätta om hela dagen, så håll i hatten för detta blir ett långt inlägg. 

Jag gick upp för skolan som vanligt på onsdagen, det ända annorlunda var att jag packade väskan. Eftersom att Sanna kom ner hela vägen från Dalarna så hade hon bokat rum på Hilton, och jag och Fia hade då tänkt att stanna där med henne. Skolan flöt på som vanligt, en lektion blev till och med inställd så vi satt och solade utomhus ett tag i det fina vädret, sen gick vi på tidig lunch. Efter lunchen skippade jag faktiskt ljudproduktionen och drog direkt in till t-centralen för att träffa Sanna. Fia hade feber så hon åkte hem för att sova några timmar innan konserten. Jag och Sanna gick omkring i stan, åt på subway och satt utanför killarnas studio i väntan på att få checka in på hotellet. Alla undrar alltid hur man kan sitta utanför en studio och vänta så många timmar, men det är faktiskt inte så jobbigt. Om det är fint väder då. Vi satt där ute och solade med andra fans och snackade med dem. Det kan faktiskt vara riktigt trevligt. Vi satt inne på studions bakgård ett tag också, men det kom en tant efter någon timme och körde ut oss haha... 

När klockan slog tre drog jag och Sanna till Hilton och checkade in. Det är verkligen otroligt fint där. Jag som har stått utanför ett antal gånger och väntat på killarna fick äntligen gå in och se hur det ser ut där. Rummet var jättefint också och fick mig att tappa hakan. Det var riktigt stort och flottigt. I några minuter vågade jag knappt röra något, men när Sanna gick ner för att möta upp Fia började jag som vanligt sprida ut allt jag äger och slängde mig in i duschen. När Sanna och Fia kom in genom dörren stod jag i hilton morgonrock och tofflor med världens flin. Så lycklig var jag, hehe! I alla fall, på direkten började vi fixa oss inför konserten. Sminkade oss, bytte om och fixade håret. När vi var klara drog vi ut nästan på direkten för att ta något att käka innan. Vi hamnade på McDonalds där vi åt. Dock kunde jag knappt äta för att jag var så nervös. Vi var ju faktiskt på väg! 

När vi kom till Solna blev jag ännu mer nervös. Det var otroooligt mycket folk, och jag som tappade bort mig själv sist i London tog ett stadigt grepp om både Fia och Sanna så jag inte skulle komma bort. Vi gick med hela högen av människorna till arenan där vi fick ställa oss i kön. Niall och Louis kom ut under tiden och vinkade till fans, men vi var så långt bort att vi inte ens insåg att de var där, haha. Jag hoppade upp flera gånger på Fias rygg men såg aldrig någonting. Vi fick stå där i kanske en halvtimme innan vi blev visiterade, sedan var det bara att rusa in! Var så uppspelt och mina ögon blev bara större och större ju längre fram mot scenen vi kom. Vi räknade stolarna och kunde knappt tro våra ögon. Rad sju var skiiiitnära. Började nästan gråta av glädje bara då. Egentligen hade vi ju två platser på rad 7, och en på rad 15, men vi hade en plan där vi skulle försöka klämma in oss så vi alla skulle få plats. Nathalie hade tydligen tänkt samma sak, och hade med sig en kompis själv. Oj, tänkte vi då. Nu är vi sex stycken på fyra platser (då Hillevi inte hade kommit än), då blev jag riktigt nervös. Vi trodde att vakter skulle upptäcka oss och jag var jätterädd ett tag. Men sen kom Hillevi till slut och sa att hon kunde stå med två andra kompisar på rad 3. Så hon sprang iväg. Det gjorde alltså att vi var 5 personer på 4 stolar. Det kunde gå. Vi försökte lura vakterna så gott vi kunde genom att stå upp å dansa, lägga jackorna på stolarna så man inte riktigt såg hur många de var och så vidare. Och till slut så började konserten, och ALLA ställde sig upp. Då var vi säkra! 

Jag har inte ens nog med ord för att kunna beskriva hur underbar konserten var. Jag börjar nästan gråta bara av att tänka tillbaka på det. Jag såg Harry från några meters avstånd i två timmar. Två hela timmar. Jag kunde knappt slita blicken från någon av mina fina killar. Jag stod precis i mitten av hela scenen, och såg dem perfekt. Men det bästa med hela konserten var när killarna flög över oss på en platta och vinkade till alla. Jag kan faktiskt säga nu att Harry och jag har haft ögonkontakt, och att han vinkade till mig. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Trodde jag skulle svimma. Har nog aldrig lett så stort i mitt liv förut heller. Helt otroligt. 

Efter konserten drog vi tillbaka till hotellet och la oss nästan på direkten. Vi ville se om vi kunde hitta killarna efteråt men det fanns verkligen inga spår att gå efter. Ingen hade någon aning om vart de befann sig. Därför gav vi helt enkelt upp för dagen och la oss. Det var en helt otrolig upplevelse, och jag hoppas att jag får se dem uppträda på så nära håll någon gång igen, om inte närmare. Amazing.