Idag var det tre år sedan farfar dog. Känns lite konstigt att det är tre år sedan nu sen jag såg mina kusiner, min farmor, farbror och mina fastrar. Och det var ca. 3 år sedan jag såg min syster Petra för första och ända gången. Även om jag inte träffade min fafar så ofta så hade jag ändå velat, men det var så mycket strul inom familjen och det var liksom inte ens i mina tankar när han levde. Kommer dock starkt ihåg sommaren 2010, då vi träffades för första gången på flera år och farfar såg på mig och nästan grät. Jag var så glad över att se honom, och jag önskar att jag hade fått träffa honom mer innan han dog.