Eftersom att jag, min mamma och moster ska åka till Marbella i slutet av Maj så har min mamma berättat väldigt mycket om hennes tidigare äventyr där. Hon och min moster åkte dit flera år i rad när hon var i min ålder och festade och träffade killar. (Känns helt sjukt, min ordentliga mamma... festat? Höhö). Det fanns en kille som hette Marco som min mamma blev väldigt kär i och de fortsatte att skriva brev till varandra i flera år efter att de setts första gången. Hon åkte till och med tillbaka för att träffa honom igen. Hon letade fram alla dessa brev och jag har nu läst igenom varenda litet brev. Blir typ lycklig och ledsen på samma gång för det så otroligt fint att läsa handskrivna brev, samtidigt som jag blir ledsen för att det inte är så längre. Vi skriver inte brev. Jag har aldrig fått ett brev från en kille. Känns så mycket mer personligt och speciellt att få något handskrivet som har skickats över havet. Ett brev som någon spenderat tid och pengar på bara för att det ska komma fram till mig. SUCK. Varför lever jag i denna tid? Hahah! Det blev inte bättre när jag fick se en bild på honom heller då han var en riktig snygging på den tiden. Är nog lika nyfiken som min mamma på hur han ser ut och vad han gör idag. Jag hoppas i alla fall på att jag åt minstonde får ett ända litet brev under mitt liv från en kärlek.